2008-09-03

Våra vänner är strax hela 7 veckor och de utvecklas varje dag.

De är hur duktiga som helst med maten och studsar snabbt ut för att göra det duktiga hundar gör utomhus när man är snabb och lyfter ut dem:) Hela flocken kommer rusande när jag kallar på dem och de kämpar som hjältar med att kravla sig uppför trappan när det är dags att gå in.

Nedför trappan är lite med livet som insats .....man tappar balansen ...man sliter.... man kan ramla ner i en buske, eller i bästa fall uppleva glädjen av att ha klarat den stora utmaningen. Först i denna kull att komma på hela grejen var tuffingen Demi, tätt följd av de andra - sen bar det upp o ner innan de tröttnade och sov som små korvar resten av kvällen:)

Att springa runt i gräset, hugga en kotte, eller bara rejsa runt som en tok är livet för en liten valp.

Roy kan lägga sig på rygg och låta sina vildar till barn mysa på magen och Jaqueline som varit så snäll o go med dem har nu intagit en helt annan attityd. Hon är högdräktig och fattar humör om valparna är för påstridiga - de lägger sig nästan på rygg o ålar försiktigt fram till henne, vilt fjäskandes......hon avgudar dem, men har ett litet vassare tonläge:)

Hundar pratar ju ett mycket tydligt språk och det är fascinerande att se hur otroligt måna valparna är med att tolka alla signaler som går ut i flocken.

Shirley busar mycket med valparna och är stenhård på vett o etikettreglementet........ I går när jag var ute med allesammans så störtade hon ner bakom en buske och efter en stund lockade hon till sig alla barnen - hon hade grävt upp ett tuggben som legat o mjukat till sig och ville att valparna skulle få vara med och åtnjuta ett i mina ögon läskigt party, ha ha.